Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet,
utan de goda människornas tystnad.

Vi i självhjälpsgruppen MARELD såg för oss ett tåg av tysta, svartklädda kvinnor som tågar nedför Avenyn i Göteborg.
Det blev starten till det första "Sorgetåget", i november -97. En tyst, separatistisk demonstration för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Tåget gick från Götaplatsen där vi hade tänt 52 gravljus, ett för varje kvinna som dör till följd av misshandel varje år. I Brunnsparken, vid Johannastatyn, höll vi en tyst minut för att hedra minnet av de mördade kvinnorna. Därefter hölls ett mycket kraftfullt tal av kvinnan som hjälpte oss att starta självhjälpsgruppen, Anna Fogelström.

Det var kanske inte så många som deltog, men det var effektfullt. Nu utvecklades drömmen, detta skulle bli en tradition. Men vi behövde hjälp. Förutom Mareld var det bara en tjej till som var med och arrangerade. Och ambitiösa hade vi varit. Vi ringde t.ex. SMHI för att veta när solen går ned så att gravljusen skulle ge maximal effekt… Att välja sista lördagen i november var även det mycket medvetet. Det var julmarknad och längre öppettider i affärerna .

En av oss i gruppen gick ut och berättade om "sin misshandel" i programmet Elbyl på SVT. Det var en lång och gripande intervju. Hennes advokat blev intervjuad om den juridiska delen, och en kvinna från kvinnojouren ADA pratade om mäns våld mot kvinnor. Sorgetåget blev också filmat och visat i programmet. Kvinnojourer över hela landet höll öppet efter sändningen. Detta program fick mycket positiva reaktioner.

Mot bakgrund av Sorgetåget -97 blev det också ett program i studentradion där de uppmärksammade mäns våld mot kvinnor och Sorgetåget.

I januari -98 hade programmet Karlavagnen på P4 mäns våld mot kvinnor som tema. Det var ett inringningsprogram där vi skulle ingå i en panel med andra från jouren. Meningen var att vi skulle svara på eventuella frågor från lyssnarna men p.g.a. tekniskt fel var det ingen som hörde oss, i alla fall inte i Göteborg...

I februari -98 var det dags för TV4 i Göteborg. Kvinnojourerna hade haft en kampanj, "Den man älskar aktar man", för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. På alla hjärtans dag deltog självhjälpsgruppen samt en kvinna från ADA och en från Frideborg i ett program. Enligt programledaren fick programmet mycket positiv respons.

Våren -98 blev vi intervjuade av två kvinnor från Institutionen för Socialt arbete vid Göteborgs Universitet. De skrev en C-uppsats om hur kvinnor blir bemötta när de försöker ta sig ur ett misshandelsförhållande. Arbetet blev kallat "Kvinnokraft".

November -98 var det dags för det andra Sorgetåget. Nu skulle det självklart bli ännu bättre, så förutom Mareld kom tre andra tjejer med.

Efter att ha levt i misshandelsförhållanden var inte självförtroendet på topp, så gissa om vi blev förvånade och glada då tjejerna vi frågade tyckte det var en ära att få vara med! Nu var det dags att sätta sig ned och diskutera utformningen av årets Sorgetåg.
Året innan hade vi fått kritik för att Sorgetåget var separatistiskt, ett alltid lika brännbart tema. Och olika åsikter hade vi, men till sist hittade vi en form alla kunde godta.
Tåget skulle vara för alla, men i solidaritet med kvinnor som inte längre känner sig trygga bland män skulle den främre delen av tåget enbart vara för kvinnor.
Andra nya idéer var facklor och en ny banderoll: ”Till minne av alla mördade kvinnor.” Vi lånade också en trumma som gav en mäktig effekt till tåget.
I år kände en i självhjälpsgruppen för att hålla tal, mycket tufft och mäktigt. Vi hade även en talare från kvinnojouren ADA.
Det är svårt att säga hur många som gick med, men några hundra var det allt. Precis som året innan var det många som tog egna initiativ. De hade med egna ljus och rosor. Det är detaljer som verkligen berör.

Hösten –99 var en av medlemmarna i Mareld involverad i en studentuppsats.

Det tredje Sorgetåget blev den 27: e november -99. Polistillståndet hade vi redan i juli, och med tanke på alla våra idéer borde vi nog ha startat planeringen redan då. Men det som verkligen kändes bra var att nu började vi bli tagna på allvar. Vi hade fått mycket stöd, ekonomiskt och moraliskt. Idén hade också spridit sig, vi fick veta att andra städer hade haft liknande arrangemang.
Tyvärr var temat mera aktuellt än någonsin. Denna höst blev tre kvinnor mördade under samma vecka. Det blev uppmärksammat i media, men brottet att mörda en kvinna är inte lika grovt i samhällets ögon som en del andra brott. Till exempel är vi duktiga på att sluta upp mot nazi- sympatier, en mycket skrämmande ideologi som verkligen skall uppmärksammas. Många i Sverige ställer då upp och visar sin avsky. Vi är också där. Alla människor har i grunden samma värde. Men utan att förringa de brotten, skulle vi önska att samma sak hade blivit gjord för de tre kvinnorna. Vi vet att kvinnor i Malmö hade en manifestation, och hoppas det var flera som vi inte hört om.
Det tar nog tid innan "vi" inser att detta också är ett politiskt problem. Att det inte "bara" är en privatsak som vi inte skall lägga oss i.

Detta år hade vi förutom talare även musik. TV-4 i Göteborg sände en kort intervju med en av oss för att informera om Sorgetåget. Det blev rätt mycket folk och hela Sorgetåget filmades av två tjejer från Göteborgs Kvinnofolkhögskola. För första gången fick vi se det hela "utifrån", en mycket speciell upplevelse. När vi är inne i arbetet hinner vi inte känna, det kommer efteråt, och detta år brände vi ut oss.

Efterhand som vår hemsida byggs upp blir vi kontaktade av flera som vill ha hjälp med skolarbeten. Några hänvisar vi direkt till Kvinno- och tjejjouren ADA då de sitter inne med en stor och viktig kunskap om mäns våld mot kvinnor. Andra försöker vi hjälpa så gått det går, bl.a. med hjälp av vår egen erfarenhet.

Sorgetåget -00 sökte vi demonstrationstillstånd redan i juli, men sen orkade vi inte ta tag i det. Räddningen blev våra systrar på Kvinno- och tjejjouren ADA. De tyckte det var viktigt att hålla Sorgetåget vid liv så de arrangerade allt. Underbart! TACK!!!

Några tjejer från en folkhögskola kom och filmade Sorgetåget samt gjorde en kort intervju med oss –00.

En journalist på Göteborgsposten uppmärksammade Sorgetåget och följde upp med en artikel om en av medlemmarna i Mareld.

Sorgetåget -01 blev vi tvungna att ändra slutstation, vi är numera "för stora"... Att vi har valt Johannastatyn i Brunnsparken är ju ingen tillfällighet. Det var den första kvinnliga statyn i Göteborg. Nu skulle vi stanna på Drottning Kristinas pappas torg (Gustav Adolfs Torg) vilket inte kändes bra men vi testade.
Nättidningen IMC uppmärksammade mäns våld mot kvinnor inför Sorgetåget och gjorde även en intervju med en av oss i Mareld. IMC följde även Sorgetåget. Hur många som gick är vi osäkra på men några hundra var det i alla fall. Tidningarna skrev från 300 upp till tusentals kvinnor... (vill påpeka att det också gick män). Detta var också första gången vi även hade en manlig talare. Arrangemanget blev lyckat samtidigt som vi kände att allt som kunde gå fel gick fel. Förhoppningsvis märkte inte alla detta.

Sorgetåget 2002 hade två stora ändringar, färdväg och datum. Vi har alltid haft Sorgetåget sista lördagen i november, men nu inföll den på 30: e november - antifascistdagen. Vi kom fram till att Sorgetåget är värt en egen dag på samma sätt som antifascismen är det, och flyttade alltså till helgen efter.
Det andra nya för året var alltså färdvägen. Vi trivdes inte på Drottning Kristinas pappas torg (Gustav Adolfs Torg) och Johannastatyn i Brunnsparken får vi ju inte använda. Efter många möten och diverse samtal med tillståndsmyndigheten blev det Kungstorget via Hamngatorna till Bältesspännarparken. Att gå Södra Hamngatan med banderoll en blåsig dag är inget att leka med.

I Bältesspännarparken hade vi två talare från Mareld samt en sånggrupp. Nytt för i år var  eldblåsare.

Det kom tyvärr inte så många och det kan ju bero på flera saker. Strul med media, kylan, ändrat datum och färdväg. I alla fall bestämde vi oss för att aldrig mera byta datum och att vi vill försöka få tillbaka vår gamla färdväg, Götaplatsen till Johanna i Brunnsparken.

Rapport på SVT hade ett inslag om sorgetåget. BRAVO!

Sorgetåget 2003 fick vi tillbaka vår gamla rutt, Götaplatsen till Johannastatyn i Brunsparken. Detta år fick vi bra publicitet innan. Vi var med i ett radioprogram  KFKI (Kommittén för försvaret av Iranska Kvinnors Rättigheter), Fredag direkt i Radio Göteborg och blev omnämnt på Radio Göteborgs nyheter dagen innan. Själva Sorgetåget kom med i Rapport.

Omkring 500 personer deltog. Många hade med sig egna rosor och foton till minne av sina anhöriga. Väl framme vid Johannastatyn i Brunnsparken hölls en tyst minut till minne av de mördade kvinnorna, även tal och musik.

Sorgetåget 2004:
Mer än 600 personer tågade under tystnad, bara ljudet av en trumma ljöd, nerför Avenyn i Göteborg då Mareld för åttonde året i rad arrangerade Sorgetåget. I år med ett krav på 240 miljoner till Kvinnojourerna (pengar som skall användas till en jour med en heltidsanställd kvinna per kommun i Sverige). Med oss bar vi gravljus till minne av de kvinnor som under året mördats av en närstående man. Efter en tyst minut väl framme vid Johannastatyn i Brunnsparken inledde Maja Rosengren och Mia Johns med Behind The Wall av Tracy Chapman. Sen höll Lina Ploug, Malmö tjejjour och ROKS, och Camilla Thörngren, Amnestys kvinnorättsgrupp ett varsitt mycket bra tal. Lina tog bland annat upp samhällets bristande förståelse för hur viktigt jourernas arbete är: ”Vi måste bli fler som berättar om att, och hur, vi ser förtrycket av tjejer och kvinnor hela tiden i vår vardag. Vi måste slå hål på myten om det jämställda Sverige.” Camilla hade med sig färska och mycket talande siffror från Amnestys senaste rapport ”Har ej prioriterat frågan!”, siffror som tydligt visar på att mäns våld mot kvinnor inte alls är ett marginellt problem. Sorgetåget avslutades med peppande musik av LHK Tribaderna.

I år blev vi filmade av två dokumentärfilmare och omnämnd i GP, GT, DN och Metro.

Sorgetåget 2005

Lördagen den 26 november gick ca 500 personer i Sorgetåget nerför Avenyn i Göteborg för nionde gången. Sorgetåget är en tyst demonstration där vi uppmärksammar mäns våld mot kvinnor och hedrar minnet av dem som blivit mördade. I år blev det speciellt fokuserad på mäns våld mot kvinnor med funktionshinder. Mareld anser att våldet mot kvinnor med funktionshinder är en följd av den systematiska diskriminering, osynlighet och sexism som råder i samhället. Konsekvenserna av att få anmälningar går vidare till åtal och att inga resurser läggs på stöd riskerar att försätta kvinnor med funktionshinder i en ”rättslös zon”.

Talare vid årets Sorgetåg var Ewa Harringer, skådespelerska med lång erfarenhet av funktionshinder – Ewa har MS och Eva Olofsson, ansvarig för kvinnofrid, jämställdhet och handikappfrågor i Göteborgs kommun. Till avslutning hörde vi den feministiska vissångaren Maud Lindström. Medlemmar från Kvinno- och tjejjouren ADA ställde upp som kontaktpersoner i fall någon behövde prata eller få stöd efter samlingen vid Johanna i Brunnsparken.

Arrangören Mareld som från början var en självhjälpsgrupp på Kvinno- och tjejjouren ADA i Göteborg, är numera en ren aktivistgrupp och består bl.a. av kvinnor med egna erfarenheter av våld och funktionshinder.

Sorgetåget 2006

Fantastiska 300 trotsade vädret och gick med i årets Sorgetåg!
Årets Sorgetåg hamnade på samma datum som den av feministiska aktivister markerats sen 1981 till minne av tre systrar som mördades i Dominikanska republiken, numera är den även utsedd av FN för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor.

Vår första talare vid Johanna var Anna-Sara Rosengren från Kvinno- och tjejjouren ADA. Hon påpekade bland annat hur svårt det är att få ut vårt budskap och avslöjade även en kvinnojourshemlighet...
Vår andra talare var Milka Saxlund - en självständig, internationell feminist som delade med sig av egna erfarenheter. Apell hölls av Elin Berg Trygstad från Mareld och musik från Peter Fernaeus, Lorelai. Peter ställde på kort varsel upp med en extra låt då vår andra grupp var tvungna att lämna återbud på kort varsel - mycket bra!

De senaste åren har vi haft med oss jourare från Kvinno- och tjejjouren ADA, Sorgetåget rör upp många känslor, så också i år - de gör ett fantastiskt arbete! Och Sorgetåget är en möjlighet för oss att ge tillbaka lite med tanke på hur mycket hjälp vi fått under åren. Detta var det tionde Sorgetåget! Utan ADA vore det ingen Mareld och kanske inget Sorgetåg. Vi hoppas fortfarande på Sorgetåg på flera ställen i landet, men självklart vill vi helst att det inte behövs! Mäns våld mot kvinnor har fått större uppmärksamhet senaste tiden, vi hade hoppats det skulle bli en fråga i valet - men nej... Faktum är att det har varit svårt att få sponsorhjälp i år. Vi har några av våra fasta trogna, men även de som inte bidragit i år. Här kan ni se vem vi tackar.

Årets Sorgetåg fick mycket mediauppmärksamhet: GP hade en artikel innan om en av initiativtagarna i Mareld och även en reportage efteråt. TV4 hade även ett inslag innan Sorgetåget. Efteråt kunde vi höra om Sorgetåget på Radio Göteborg både söndag och måndag. Aktuellt och Rapport hade inslag på lördagskvällen. Även GT hade en notis på söndagen. Sen hittar vi artiklar i Arbetaren och Brann, Göteborgs Fria och flera kalendarier och nättidningar på nätet uppmärksammade att det även i år blev ett Sorgetåg. Vår hemsida får flera och flera besökare. Vi jobbar kontinuerligt med den och målet är att ha en väl uppdaterat sida med aktuella händelser så har du något du vill ha med är det bara att mejla. Vi vill även kunna informera mera - ha mera fakta! En boksida har varit på gång ett tag... Ambitionen är att kunna ha en minnessajt inför varje Sorgetåg, men det kräver mycket arbete - vet du någon som platsar får du gärna höra av dig! 

2007

Mareld 10 år!

Den 29:e april 1997 möttes vi för första gången på ADA i Göteborg för att bli en del av en självhjälpsgrupp. Vi var spända över vad detta skulle bli och inte anade vi väl då att vi skulle hålla på 10 år efter… Vi var fyra från början men blev tre som möttes en gång i veckan under nästan tre år. I princip alla möjligheter till att undvika att prata om varför vi möttes har testats, men vi fann ändå ett stort stöd i varandra.
Vi mötte någon som varit med om samma sak, vi var inte ensamma!

 Redan efter 7 månader arrangerade vi det första Sorgetåget och vi har nu arrangerat 10. Om allt går som det skall blir det nästa 24:e november 2007

Mareld är ingen självhjälpsgrupp numera, vi är en politisk aktivistgrupp med fokus på mäns våld mot kvinnor.

Tack tjejer och tack ADA för allt stöd!

Kampen fortsätter, vi ger oss aldrig!

Detta är alltså året då Mareld funnits i 10 år, inte trodde vi det då vi möttes första gången och tyvärr hade vi ingen tanke på att Sorgetåget skulle bli en tradition - en sorglig sådan!
Vi slet helt ut oss förra året, allt som kunde gå fel gick fel men som tur var märktes det inte av många - vårt "kontrollbehov" har gjort att vi alltid har plan-B lösningar och det räddade dagen. Men orken var borta och vi skäms, men fortfarande är inte tackkort skickade...
Några uppsatser och forskningsprojekt har vi som vanligt deltagit i, även skolarbeten för engagerade tjejer - det är viktigt för oss att få sprida info och inget gör oss mera glada än att unga tjejer kontaktar oss, fortsätt med det!

Men årets Sorgetåg var i fara, vem ville ta jobbet? Vi är ingen organisation, har ingen ekonomi och är totalt beroende av goda människors engagemang och generositet.  September gick... då kom två tjejer och kände att detta  var så viktigt att det inte kunde ställas in - SYSTERSKAP!!! Och nu är vi där - på lördag den 24:e november kommer det 11:e Sorgetåget att gå nerför Avenyn...